Bilden nedan är en teckning av John E Persson som visar hans uppfattning av
radiohytten på Vasaholm byggd 1955 kommanderbryggan



Den här radiohytten är typisk för senare delen av 1950-talet ombord på svenska fartyg i oceantrafik. Huvudsändaren till höger är en ST450 pålitlig och omtyckt. Svenska försvaret använde ett stort antal ST450 med tre kortvågsdelar istället för en långvågs, en gränsvågs och en kortvågsdel. Den fanns också på många norska fartyg och det var lätt att känna igen nycklingen från ST 450. På höger sida finns teckengivare för alarmsignalen och en laddningstavla.

På vänster sida hittar man fotogenlampan, Autoalarm-mottagare, Reservmottagare samt huvudmottagare en SRA MR 201. En skrivmaskin med lång vals var ett viktigt redskap i radiohytten för alla papper som behövdes för inklareringar men också för t ex sax-pressen och väderrapporter.

Bilden omfattar inte nödsändaren som fortfarande var en gnistsändare. Omformaren till nödsändaren kallad grisen fanns normalt i ett skåp under expeditionsbordet. Ombord fanns alltså både ett kölsvin och en gris. Vad beträffar antenner så hade de flesta fartygen två master och man spände huvudantennen mellan masterna med en nedledning mitt på och rakt ner till radiohytten. Den horisontella delen fungerade som en toppkapacitet och nedledningen som en strålande vertikalantenn. Den låga strålningsvinkeln var speciellt bra för långa avstånd.


Typisk station från 1957

Radiostationen ovan är typisk för den tiden med ST450 som huvudsändare och Hagenuk som huvudmottagare. Reservmottagare var ER-65 och nödsändaren var en gnistsändare.