Fartyget byggdes på Landskrona varvet 1950. Hon var byggd för att passa in i slussarna på gamla sjövägen till de Stora sjöarna och därmed var storleken begränsad till knappt 3.000 ton dw. Farten var ca 12 knop. Jag mönstrade på Torsholm i Göteborg den 11 juni 1959. På vintern när slussarna var stängda gick man på Nova Scotia, Boston etc. Resorna över Nordatlanten vintertid var ruskiga.


Vi låg i Skutskär och lastade pappersmassa. Eftersom vi efter Skutskär skulle förhala till Frediksskans utanför Gävle lastade man så att tyngdpunkten blev hög och reserverade plats för armeringsjärn och andra tunga varor långt ner i lastrummen. På grund av arbeten i maskinrummet använde man 2 bogserbåtar för förhalningen Strax efter vi lämnat lastkajen fick vi svår slagsida och utan bogserbåtarna hade fartyget kantrat.

Samma dag kastade båtsman, som var estländare, in den blå (sade upp sig). Han hade drömt att Torsholm skulle gå under på Nordatlanten och han hade under kriget haft liknande drömmar som slagit in. Dagen efter hade ytterligare fyra man sagt upp sig för avmönstring i Göteborg. På resan till Göteborg ute på Östersjön vaknade jag av att alarmapparaten som passade nödfrekvensen 500 kHz larmade. Jag rusade upp det var mörkt men när jag kom upp till bryggan såg jag en stor eldkvast stå högt upp från skorstenen. Jag rusade in i radiohytten som låg i anslutning till kommandobryggan. Jag snubblade på något konstigt på durken. Det visade senare vara överstyrmans lastplan som låg där. Jag startade nödmottagare och hörde inga nödsignaler, Alarmapparaten hade löst p gr av strömavbrottet som i sin tur berodde på att en hjälpkärra hade tagit eld i avgassystemet. Bortsett från överstyrmans lite tilltygade lastplan var allt snart ok.


Vi lämnade Göteborg den 19 december 1959 med destination Boston och allt gick bra fram till den 23 då vi fick en väderrapport som varnade för svår orkan och risk för 20 meter höga vågor. På natten till julafton bröt helvetet loss dock var vågorna kanske inte 20 meter höga. Det blev mest kallskuret till julaftons middagen och skepparen lät fartyget stäva vind och sjö så alla kunde äta någorlunda men alla tänkte vi på båtsmannens dröm. Vädret lugnade sig fast man ska veta att Nordatlanten vintertid inte är något lugnt farvatten. Vi kom fram till Boston på nyårsafton men vi fick inte komma iland. Den 2:a jan kom tull, polis och Coast Gouard ombord och undersökte fartyget bl a med strålningsmätare men den starkaste strålningen kom från hökarens armbandsklocka.

Exempel på en rundresa kunde se ut så här:
GÖTEBORG - Montreal,Que - Toronto,Ont - Cleveland,Ohio - Toledo,Ohio - Chicago,Ill - South Haven,Mich - Milwaukee,Wis - Bay City, Mich - Detroit,Mich - Toledo,Ohio - Buffalo, N.Y.- Toronto,Ont - Montreal,Que - Antwerpen - Rotterdam - Kristiansand Syd - GÖTEBORG - Korsör - Gdynia - Köping - Stockholm - Helsingfors - Toppila (Uleåborg) - Köpenhamn - GÖTEBORG.

Jag mönstrade av den 16 februari 1960 i Åbo efter tre rundresor. Fartyget skulle förlängas och därmed ligga på varv en längre tid så det var bara att byta båt inom rederiet.

Kommandobryggan Torsholm
Besättningslista